VFK´s Historia


Västerås fäkthistoria

skrivet av Per David Högström och Thomas Jonsson

 

Vikingarna och folket i Aros kunde fäkta för 1000 år sedan


Fäktning i Aros för 1000 år sedan fanns - förvisso! I Norden var nämligen fäktningen redan under vikingatiden en av de förnämsta idrotterna. Fäktningen var då en nödvändighet i kampen för tillvaron. Vapnen var tunga och kraften huvudsaken men allt efter stridsteknikens utveckling blev vapnen lättare. Fäktkonsten präglades alltmer av ytterst snabba och begränsade vapenrörelser med avsevärd precision. Som följd härav minskade fäktningens betydelse militärt för att i stället utvecklas till en lek med skönhet och harmoni. För den moderna fäktningen i Norden var Danmark föregångslandet. I Sverige började fäktningen som idrott i nutida mening på 1800-talet.

Per Henrik Ling lärde sig fäktning just i Danmark och blev fäktmästare vid Lunds universitet år 1804. Så småningom ingick fäktning i ämnet "gymnastik med vapenövningar" vid gymnasieskolorna. Fäktningen var dock stelt formbunden genom tråkiga gymnastiska övningar. Till stor skada för fäktningen! Först på 1920-talet började man vid utbildningen av gymnastiklärare på GC1 sätta in rörelserna i sitt stridssammanhang. Kampen om stötarna blev det väsentliga.

Redan 1904 bildades Svenska Fäktförbundet, som anslöt sig till det året innan skapade Sveriges Riksidrottsförbund. Tävlingsverksamheten hade i början svårt att finna sin form. Första SM hölls 1911. Fäktningen var en utpräglad militäridrott. Värjfäktning var och är ju en gren i modern femkamp, som till för ett par decennier sedan helt dominerades av officerare. Efter första världskriget kommenderades Bertil Uggla till fäktskola i Frankrike och 1920 kom han hem med en framstående fransk fäktmästare, vilken skulle bli den som förde svensk fäktning upp på det internationella planet. År 1924 erövrades den första svenska olympiska medaljen. Under sommar- OS:en 1976 till 1984 var fäktningen varit Sveriges mest framgångsrika idrott genom 2 guldmedaljer och 1 silvermedalj.


Två olympier i Stockholm 1912 bland Västerås första fäktare


Fäktningen i Västerås? Den påverkades helt naturligt av utvecklingen i landet för övrigt. Om vi håller oss till detta sekel utövades sporten på Viksäng under gamla regementet I 18: s tid och senare också under epoken med Västmanlands flygflottilj i Flygets IF.

För de allra flesta torde det vara helt obekant att I 18 IF i Västerås hade två olympier med i Stockholms OS 1912. De hette Martin Nordenström (1888-1945) och Helge Werner (1883-1953). Båda blev oplacerade; den förstnämnde i sabel individuellt (mebanpoule) och lagsabel (försök), medan sabelfäktaren Werner slogs ut såväl individuellt som i lag. Ytterligare en västeråsare, Gustaf Wersäff (1887-1973), tillhörande den berömda brödraskaran (vars far Claés Richard var landshövding i Västerås) representerade Sverige i dessa OS. Gustaf Wersäll var 10:e man i modern femkamp med tävlade då för A I IF i Stockholm. Gemensam nämnare för många fäktare i Västerås och landet i övrigt var just femkampen. Dessa militärer samarbetade med civila fäktklubbar, som f.ö. vanligen var helt beroende av entusiastiska ledare. När sådana eldsjälar slutade blev sagan all för fäktklubben de lämnat. I Västerås fanns organiserad fäktning på 1920-talet och under delar av perioden 1950 - 70.


Helge Werner

HELGE WERNER


Helge Werner, l 18:s IF Västerås, aktiverades på GCI 1910-12 för fäktning, klarade uttagningarna och blev sabelolympier i Stockholms-OS 1912. När en kamratförening för Västmanlands regemente och F I bildades 1942 blev HW mycket aktiv att förena, vidmakthålla och levandegöra traditionerna, bl.a. med gåvor. En praktpjäs finns i den monter, i vilken regementets historiskt berömda nattvardstyg förvaras, nu i museet på Västerås slott. 

Helge Werner avled 69 år gammal 1951. Vid jordfästningen hedrades l 18 olympierns minne med allmän flaggning i Råsunda. Kistan var höljd i svenska flaggan och med HW:s sabel på locket.

Epoken Birger Personne

Västerås Fäktklubb återskapades 1978. Mer om denna come back i det följande och över till Västerås högre allmänna läroverk, där Birger Personne (1888-1976) var gymnastiklärare 1914-26. Fäktning ingick i hans lektioner. Han var skicklig fäktare och läromästare. Runt Personne uppstod Västerås Fäktklubb och blev ett läroverkslag skolungdomsmästare 1922. Där ingick bl.a. sedermera VLT-redaktören Anders Y.Pers och Sten Norström. AYP skrev 56 år senare den 16 september 1978 - samma år Västerås fäktklubb återuppstod - i VLT en liten artikel om sina känslor inför fäktningen:
Man kan bli galen i fäktning. Inte av att titta på. Allting går så fort, ögat hinner inte med. Nej, man skall hålla på själv. Det kräver oändlig övning inom ett fast rörelsemönster, som man måste behärska allt snabbare. När så mönstret blivit instinkt, kan utföras blixtsnabbt, då är det dags att börja tävla och begagna all kunskap till att lura ut motståndarens svaghet, iaktta honom varje tiondels sekund och så snart han gör minsta dumhet utnyttja den till att glida genom hans försvar och sätta in stöten.


Läroverket

Fäktande elever från Läroverket

Iförda tidstypisk skoluniform, till vilken även hörde ljusblå mössa, ses två läroverksfäktare i aktion på en bild från 1920. Till höger Gilbert Dreiwitz (1901-74) sedermera tandläkare. Andre man fr.v. i bakgrunden med fäktattrappen l högerhanden är Birger Personne, då 32 år och alltjämt aktiv men här i rollen som instruktör. Åskådaren mitt i bilden är Fritiof Widgren (1902-71), skräddarson, sedermera präst. Fäktaren till vänster har inte kunnat Identifieras. Läroverkets fäktklubb bildades 10 december 1919 och debuterade fyra dagar senare l en florett tävling mot läroverken i Norrköping och Gävle samt Beskowska skolan, Stockholm. Västeråslaget bestod av Fritiof Widgren, Anders Yngve Pers (1902-85), sedermera VLT:s huvudredaktör och ansvarige utgivare, och Gilbert Drelwitz. Inte mindre än 54 matcher utkämpades. 

Västeråsarna och AYP fick pris för sju segrar. Birger Personne (1888-1976) var gymnastiklärare vid Läroverket 1918 t.o.m. vårterminen 1927 och tillträdde sedan en gymnastiklärartjänst l Stockholm vid Latinläroverket på Norrmalm. Han var också kapten i Kungliga Första Livgrenadjärregementets reserv. l fäktning tillhörde han ursprungligen FFF l Stockholm och nådde som olympier sabelsemifinalen l Stockholms-OS 1912.


Fäktande damer

General Nils Personne, Nyköping, Birger Personnes son, har ställt denna bild från mars 1919 till jubileumsbokens förfogande. De florettfäktande damerna tränande i Flickskolans gymnastiksal inför ett framträdande 19 mars l Stockholm, är fr.v. Emy Hellsten, här 27 år, Sigrld Wollert, 31, och Rut Personne, 30 år. l Stockholmstävlingen deltog också deras fäktningsaktiva män Sven Hellsten, Arwid Wollert och Birger Personne.

Saluterade på pisten och dog!

Sten Norström, sedermera flygöverste, var fäktentusiast hela sitt liv och som pensionär kanslichef i Svenska fäktförbundet samt hedersledamot där. Han dog vid 81 års ålder på fäktpisten i samband med invigningen i Stockholm av FFF:s nya lokaler (FFF = Föreningen för fäktkonstens främjande, Sveriges äldsta fäktklubb bildad år 1901). Anders Y. Pers (1902-1985), bänkkamrat med Sten i skolan, skrev om detta i VLT 28 april 1984 (efter kontakt med Fäktförbundets ordförande Sven Thofelt):

De närvarande visste, att Sten genom alla år och fortfarande regelbundet utövade sin älskade fäktidrott. Han saluterade för kampen glatt leende. Han fäktade sedan som han brukade, d.v.s. livligt och med stor framåtanda. Han segrade och tackade med utsträckt hand och glatt leende sin motståndare, saluterade lika glatt den applåderande publiken - och föll ned medvetslös till marken, för att något senare på sjukhuset lämna oss för alltid.


Fäktande herrar

Nationella fäkttävlingar på Malmslätt 1-2 april 1944

F I:s IF, Västerås representeras här av fr.v. Nils Personne, Dag Edlund och Jan-Erik Ålund.

Flygmajor ledde omstarten

Fäktidrotten uppträdde igen på allvar i Västerås men det skulle dröja ytterligare 30 år. Josua Westin, gymnastiklärare vid Läroverket 1947-52, startade Västerås Fäktklubb för andra gången. Bland stöttepelarna var flygmajoren Dag R. Edlund. Klubben hade internationellt inslag genom att några flyktingar var aktiva fäktare. Ibland var 7 nationer representerade. I ett tidigare skede leddes träningen av tysken Hans Meckel, fäktmästare med sabel som specialitet. Bl.a. märktes skolungdomarna Dag och Bengt Edlund, Jörn Beckman, Bengt Forsberg och Anders H.Pers. Dag blev svensk juniormästare på florett 1952 och på sabel 1953. Fäktklubbens verksamhet tynade av och upphörde i slutet av 1950-talet.


Dag Edlund
Västeråsaren Dag Edlund (t.v.) förlorar med 3-5 den här matchen mot en annan läroverksgrabb, Bengt Göran Larsson, men sammanlagt var Dag den bäste med 11 segrar l denna tävling, daterad 20 mars 1955. Foto: Åke Larsson

Kort liv för Hjärter Knekt

År 1964 samlades några reservofficerare och bildade fäktföreningen Hjärter Knekt. Medlemsantalet motsvarade spelkortens, dock saknades esset. Ordförande blev Lars Hjelm. Föreningens verksamhet varade bara några år och kan betraktas som ett sällsamt mellanspel. Man höll till i trånga lokaler på Kristiansborgsbadet och på F 1. Någon egentlig tävlingsverksamhet förekom inte. De få kvarvarande fäktarna efter Hjärter Knekts avsomnande fanns i F 1:s fäktsektion. Gruppen där var i stort sett identisk med laget, som ärligen kämpade i den flygmilitära femkampen, några av dem även i modern femkamp, där Lennart Pettersson f. ö. 1976 vann SM-titeln.

Provocerande VLT-signal

Efter ett ca 20-årigt uppehåll blommade intresset åter upp för fäktsporten i Västerås. Upphovsman var Olof Skuncke, själv god fäktare i sin ungdom. Provocerad av VLT:s sportehef Ingemar Helgoson, vilken i en nyårsaftonsartikel 1977 ifrågasatt Skunckes roll som fäktombud i ett idrottsdistrikt utan vare sig klubbar eller aktiva, beslöt sig Skuncke för att göra ett försök. Hösten 1978 togs de första trevande stegen. Tjugofem intresserade ställde upp vid ett första upptaktsmöte i Mariabergets lokaler.


Per Brommee fäktar
Olle Skuncke var länge västmanländsk fäktombudsman utan en enda fäktare i distriktet. Till slut fick han fart på Västerås FK Igen. Här agerar Skuncke domare och Informatör inför Västerås publiken i Maj 1978. Det är Per Bromée (t.v.) och Tom White som duellerar på florett. Här gäller att först parera motståndarens attack innan man själv kan få poäng på en stöt. Foto: Lasse Höglund

Femte klubben i landet

Klubben befann sig i en mycket prekär ekonomisk situation, bl. a. saknades resurser att köpa fäktmateriel för utlåning till medlemmarna. Ett annat akut problem var tränarfrågan. Skuncke letade med ljus och lykta efter någon tränarkraft som - åtminstone någon gång i veckan - kunde ta sig an Västeråsfäktarna. Detta visade sig dock omöjligt att genomföra. I stället fick några av klubbens entusiaster grundläggande ledar- och tränarutbildning för att hjälpligt kunna driva klubbens verksamhet vidare. Trots de svåra förhållandena mattades inte intresset och 1982 uppgick antalet medlemmar till 97 personer. Det gjorde VFK till den femte största fäktklubben i landet.

Egen fäktmästare

När Olof Skuncke flyttade från Västerås blev Sigrun Johansson nytt fäktombud i länet och Per David Högström greppade ordförandeklubban. Per David jobbade hårt för att få hit en utbildad tränare. I februari 1982 anlände polske fäktmästaren Jerzy Kulesza till Västerås. Därmed hade klubben äntligen fått en utbildad tränare, något som var förunnat bara en handfull svenska fäktklubbar i Sverige. År 1982 placerade sig Västerås FK på svenska fäktningskartan som etablerad klubb med Arosstöten, som snabbt blev nationellt utvecklad. Tävlingen som lockat elitfäktare från hela Sverige, men även från övriga norden och Ryssland, har haft JSM-status och har även gällt som VM-uttagning.


Jurek Kuleza
Västerås fäktklubbs fäktmästare Jurek Kuiezca instruerar två av de lovande ungdomarna. Kulezca var på sin tid andretränare för polska landslaget. Foto: Göran Widerberg.

Lotta Einborn
Lotta Eiborn, strålande glad efter att ha vunnit Junior-SM silver i värja 1988. Foto: Göran Widerberg

Domenico Fornari och Bo Sahlberg i en Värjmatch
Domenico Fornari och Bo Sahlberg i en Värjmatch.